Välkommen!

Välkommen att bekanta dig med sajten och med församlingens liv!

”Hel. Anna av Novgorods Ortodoxa Församling är en kanonisk, ortodox församling inom serbisk-ortodoxa stiftet av Britannien och Skandinavien, med ansvar för det svenskspråkiga arbetet i mellersta och norra Sverige.”
Bakom denna formella beskrivning finns en levande ortodox gemenskap med gudstjänstgemenskaper i Östergötland, Närke, Sörmland, Stockholm och Siljansbygden.
Och flera är på väg! Följ utvecklingen på denna sajt!

 Inför Påsken 2018

Din grav, o Kristus, vår uppståndelses källa, har visat sig livgivande, såsom skönare än Paradiset, och i sanning mer strålande än något konungapalats. (Ur den Gudomliga liturgin)

Kära vänner,

Det mest efterlängtade målet för en kristen pilgrim är tveklöst Herrens livgivande Grav i Jerusalem. I detta det minsta av rum utspelades det största av mysterier: livets seger över döden, ljusets över mörkret, frihetens över slaveriet, oändlighetens över begränsningen. I Kristi tomma Grav ges svaret på den största av gåtor, stillas människosläktets värsta ångest. Människans kapitulation inför dödens trauma och existensens meningslöshet omvandlas till livsbejakande glädje och mening.

Hur många troende har inte, i efterföljelse av de myrrabärande kvinnorna och de två apostlarna, här dragit sin djupaste av suckar, fällt den varmaste av tårar, fallit ned i den ödmjukaste av bugningar! Hur många sargade själar har inte helats! Hur många böner har inte uppfyllts! Hur många liv har inte sammanfattats! Hur många orkeslösa har inte funnit sin vila! Hur många vilsna har inte funnit sitt mål! Hur mången längtan har inte stillats!      

I mötet med den livgivande Graven möter människan vardandets seger över icke-vardandet. Liksom Mose på Sinai i den brinnande busken (2 Mos.3:1-14) varseblev vardandets mysterium i Honom som är, tänds i Graven var Påsk det oskapade Ljuset, som ett synligt tecken på livgivande flöde – från Gud, den Vardande, från Honom som är, till människan, Hans avbild, skapelsens krona, som Han fört från icke-varat till att vara. Uppståndelsens ljus upplyser människans mörker och visar henne vägen från syndens hänvändelse till död och icke-existens till obegränsat vardande och liv i evighet.

Med kroppen var Du i graven, med anden i dödsriket såsom Gud, tillika var du i himmelen med rövaren och på tronen med Fadern och Anden, o Kristus, Du som uppfyller allt, Du obeskrivlige. (Ur den Gudomliga liturgin)

Kristi Grav, denna minsta och heligaste av kammare, i vilket pilgrimen oftast ensam och ordlös för ett kort ögonblick nedfaller i förundran över livets triumf i Kristi uppståndelse, denna skapelsens mittpunkt, är närvarande också i varje liturgis eukaristiska frambärande av de heliga Gåvorna, då Guds lovsjungande församling gemensamt nedfaller inför det framburna offret av Honom som offrar och som offras, som mottar och som utdelas… som bryts och dock icke delas, som alltid äts dock icke förtärs men som helgar dem som blir delaktiga därav. Den Gudomliga liturgins mysterium närvarandegör den livgivande Graven mitt ibland oss genom Honom, som här liturgiskt gravläggs, i det att gåvor av bröd och vin frambärs, ja gravläggs på kyrkans altare, Kristi grav. Den Helige Andes nedstigande levandegör mysteriet, Uppståndelsens seger genom Honom, som i den heliga Eukaristin erbjuder sig åt oss, sitt efter sig uppkallade folk. I vår delaktighet i Hans allraheligaste Lekamen och allrarenaste Blod, deltar vi i Hans ljusomstrålade Uppståndelse och njuter i tid och rum av försmaken av måltiden vid Hans bord, i det nya Jerusalem, på den dag som är utan afton, i Faderns och Sonens och Den Helige Andes Rike. (Luk.22:30/ Upp.21)

Må den tomma Gravens glädje uppfylla oss alla med Uppståndelsens fullhet, och må Kristi allraheligaste Uppståndelse upplysa oss alla, så att vi gemensamt må reflektera himmelrikets ljus! Ja, må Kristus begravas också i ditt hjärta, för att du må uppstå i Hans.

Misha Jaksic


Den svenska ortodoxa kyrkoprovinsen 

KALLELSE TILL KYRKOMÖTE

Härmed kallas medlemmar i Heliga Annas ortodoxa kyrkoförsamling

till kyrkomöte lördagen den 21 april 2018 i Sankta Ragnhilds kyrkas församlingshem, Södertälje.

Kyrkomötet inleds med biskopsliturgi kl. 10.00 i Sankta Ragnhilds kyrka.
Därefter en gemensam måltid i församlingshemmet, varefter kyrkomötet äger rum.

Kyrkomötet innebär grundandet av den svenska ortodoxa kyrkoprovinsen, och med anledning av detta utnämns kyrkoprovinsens provinsföreståndare och två nya kyrkoherdar.

Var vänlig och meddela ditt deltagande till Anne-Christine Lindvall, 070-387 00 18, annechristine.lindvall@gmail.com

 

Varmt välkomna!

Fader Misha Jaksic       Anne-Christine Lindvall

Kyrkoherde                   Ordförande


Julhälsning 2017

Vänner,

En av de vackraste och mest innehållsrika hymnerna, vad gäller Julens, Kristi Födelses budskap, Guds mäniskoblivandes konsekvens för människan och hela skapelsen, tycks mig vara en av stichirorna ur festens stora aftongudstjänst:

Vad skall vi frambära till Dig, Kristus, Du som för vår skull uppenbarar Dig på jorden som människa? Hela Din skapelse frambär Dig tacksägelse: Änglarna frambär Dig lovsång; himlarna en stjärna; de vise männen gåvor; herdarna sin förundran; jorden en grotta; vildmarken en krubba; och vi frambär Dig en Jungfru och Moder, o Gud, som är före evigheterna, förbarma Dig över oss.

När Gud, alltings upphov, Han som finns före själva evigheten, tar människogestalt, då berörs och genomsyras hela skapelsen in i minsta atom, Guds skapelses minsta mikrologiska byggstenar. Allting tycks jubla då livet, evigheten, inte längre är abstrakta begrepp, utan blir högst verkliga, påtagliga. Gud är inte längre på distans. Han är en av oss. Och Gud är inte bara med oss, som profeten Jesaja sade; Han är nu hos oss, Han är i oss. Eller som några kyrkofäder uttrycker det: Gud har blivit människa, för att människan skall bli gud.”

Inför denna ”heliga ömsesidighet”, i mötet, ja, utbytet av gudomligt och mänskligt, jublar jorden tillsammans med himmelen. När Gud frambär sig själv till skapelsen, vill hela skapelsen frambära sig själv till Gud, såsom hymnen uttrycker det. Av oss människor kommer de enkla herdarna från sina fårs betesmarker, med sin fromma förundran och tillbedjan inför födelsen av hela skapelsens Herde, Jesus Kristus, i en grotta där, enligt traditionen, Hans anfader David – själv en fåraherde innan han blev kung – brukade gömma sin fårhjord för oväder och vilda djur. Också världens lärde kommer i de tre vise männen – de som, enligt traditionen, även sammanfattar världens olika raser – och de frambär sina gåvor: guld åt en Kung, rökelse åt en Gud och myrra åt den Odödlige som gjort sig dödlig, för att i allt, även i vår död, vara hos oss, vara i oss, och vi i Honom.

Hela människosläktet frambär en Jungfru och en Moder åt Gud:

I Jungfrun frambärs den oskuldfulla människa och Guds mot Gudslikhet vandrande avbild, som nu säger sitt ja till Gud, inte inför mötet med livets träd i paradiset, som blev till våra förfäders och vår egen bortvändelse från livet, utan inför korsets träd på avrättningsplatsen Golgata, segerns och uppståndelsens tecken, som blir vår hänvändelse till livet och evigheten.

I Modern frambärs den dödliga och efter liv och harmoniskt sammanhang längtande människa, som genom Guds människoblivande och födelse till världen av en Moder, Gudaföderska, nu får födas på nytt för himmelriket; som genom Modern få ge människonaturen åt Gud, för att Gud genom att ta emot den och ikläda sig oss människor, av nåd ikläder oss den gudomliga naturen, och genom den Helige Ande gör oss till sin himmelske Faders barn, och till eviga medborgare i Faderns rike.

Ja, genom Jungfrun och Modern, frambär jag mig själv åt dig, Herre, Du som kommer till mig som ett värnlöst och utsatt barn. Låt mitt hjärta, hela mig jag, bli en boning åt Dig, så att jag får vara ” en gudaföderska”, så att Guds födelses frälsande mysterium sker i mig; berör och omvandlar djupet av min människa; gör mig till en sann människa, som ser Dig och Din närvaro i hela skapelsen och i varje min medmänniska: Dig, som valde fattigdom, i den fattige; Dig, som levde hemlös, i den hemlöse; Dig som blev förföljd, i den förföljde; Dig, som redan som barn blev en flykting, i flyktingen. Åt Dig, Herre Jesus Kristus, som är med mig, hos mig, i mig, tillkommer ära, lov och tillbedjan, tillsammans med din begynnelselöse Fader och Din allraheligaste, gode och livgivande Ande. Amen.

En välsignad Kristi Födelse och ett Gott nytt Herrens år 2018!   

Fr Misha Jaksic, inför Kristi Födelses fest 2017


Helgmålsringning

Sveriges Television har nyligen spelat in en Helgmålsringning med fader Misha. Denna sänds på SVT1 lördagen den 6 januari kl. 17.50 (vara fem minuter). Finns sedan på SVT-play.


Gudstjänstschema-se flikarna ovan!


 Skrivet till och om församlingen:

Kyrkoherdens kommunike 2016 
Vår kyrkoherde och biskopsvikarie visar vägen framåt.

Kyrkans folk
Maria Elisabeth Olsson reflekterar över kyrkans liv.

”Att riva en dröm!”
Daniel Öhrvall presenterar en församlingsvision

 Kallelse och ansvar
Ett brev till församlingen från våra ordförande

 

 

Fader Mishas* hälsningar till  församlingen vid de stora festerna:

Julhälsning 2016

Påskhälsning från vår kyrkoherde och biskopsvikarie 2016

Kyrkoherdens julbrev 2015

Påskhälsning 2015

————————

Information om arkimandrit Tikhons minne här!
*)Fader Misha Jaksic, är kyrkoherde för  församlingen
och biskopsvikare för Svenska ortodoxa vikariatet i stiftet