Välkommen!

Välkommen att bekanta dig med sajten och med församlingens liv!

”Hel. Anna av Novgorods Ortodoxa Församling är en kanonisk, ortodox församling inom serbisk-ortodoxa stiftet av Britannien och Skandinavien, med ansvar för det svenskspråkiga arbetet i mellersta och norra Sverige.”
Bakom denna formella beskrivning finns en levande ortodox gemenskap med gudstjänstgemenskaper i Östergötland, Närke, Sörmland, Stockholm och Siljansbygden.
Och flera är på väg! Följ utvecklingen på denna sajt!

Julhälsning 2017

Vänner,

En av de vackraste och mest innehållsrika hymnerna, vad gäller Julens, Kristi Födelses budskap, Guds mäniskoblivandes konsekvens för människan och hela skapelsen, tycks mig vara en av stichirorna ur festens stora aftongudstjänst:

Vad skall vi frambära till Dig, Kristus, Du som för vår skull uppenbarar Dig på jorden som människa? Hela Din skapelse frambär Dig tacksägelse: Änglarna frambär Dig lovsång; himlarna en stjärna; de vise männen gåvor; herdarna sin förundran; jorden en grotta; vildmarken en krubba; och vi frambär Dig en Jungfru och Moder, o Gud, som är före evigheterna, förbarma Dig över oss.

När Gud, alltings upphov, Han som finns före själva evigheten, tar människogestalt, då berörs och genomsyras hela skapelsen in i minsta atom, Guds skapelses minsta mikrologiska byggstenar. Allting tycks jubla då livet, evigheten, inte längre är abstrakta begrepp, utan blir högst verkliga, påtagliga. Gud är inte längre på distans. Han är en av oss. Och Gud är inte bara med oss, som profeten Jesaja sade; Han är nu hos oss, Han är i oss. Eller som några kyrkofäder uttrycker det: Gud har blivit människa, för att människan skall bli gud.”

Inför denna ”heliga ömsesidighet”, i mötet, ja, utbytet av gudomligt och mänskligt, jublar jorden tillsammans med himmelen. När Gud frambär sig själv till skapelsen, vill hela skapelsen frambära sig själv till Gud, såsom hymnen uttrycker det. Av oss människor kommer de enkla herdarna från sina fårs betesmarker, med sin fromma förundran och tillbedjan inför födelsen av hela skapelsens Herde, Jesus Kristus, i en grotta där, enligt traditionen, Hans anfader David – själv en fåraherde innan han blev kung – brukade gömma sin fårhjord för oväder och vilda djur. Också världens lärde kommer i de tre vise männen – de som, enligt traditionen, även sammanfattar världens olika raser – och de frambär sina gåvor: guld åt en Kung, rökelse åt en Gud och myrra åt den Odödlige som gjort sig dödlig, för att i allt, även i vår död, vara hos oss, vara i oss, och vi i Honom.

Hela människosläktet frambär en Jungfru och en Moder åt Gud:

I Jungfrun frambärs den oskuldfulla människa och Guds mot Gudslikhet vandrande avbild, som nu säger sitt ja till Gud, inte inför mötet med livets träd i paradiset, som blev till våra förfäders och vår egen bortvändelse från livet, utan inför korsets träd på avrättningsplatsen Golgata, segerns och uppståndelsens tecken, som blir vår hänvändelse till livet och evigheten.

I Modern frambärs den dödliga och efter liv och harmoniskt sammanhang längtande människa, som genom Guds människoblivande och födelse till världen av en Moder, Gudaföderska, nu får födas på nytt för himmelriket; som genom Modern få ge människonaturen åt Gud, för att Gud genom att ta emot den och ikläda sig oss människor, av nåd ikläder oss den gudomliga naturen, och genom den Helige Ande gör oss till sin himmelske Faders barn, och till eviga medborgare i Faderns rike.

Ja, genom Jungfrun och Modern, frambär jag mig själv åt dig, Herre, Du som kommer till mig som ett värnlöst och utsatt barn. Låt mitt hjärta, hela mig jag, bli en boning åt Dig, så att jag får vara ” en gudaföderska”, så att Guds födelses frälsande mysterium sker i mig; berör och omvandlar djupet av min människa; gör mig till en sann människa, som ser Dig och Din närvaro i hela skapelsen och i varje min medmänniska: Dig, som valde fattigdom, i den fattige; Dig, som levde hemlös, i den hemlöse; Dig som blev förföljd, i den förföljde; Dig, som redan som barn blev en flykting, i flyktingen. Åt Dig, Herre Jesus Kristus, som är med mig, hos mig, i mig, tillkommer ära, lov och tillbedjan, tillsammans med din begynnelselöse Fader och Din allraheligaste, gode och livgivande Ande. Amen.

En välsignad Kristi Födelse och ett Gott nytt Herrens år 2018!   

Fr Misha Jaksic, inför Kristi Födelses fest 2017


Helgmålsringning

Sveriges Television har nyligen spelat in en Helgmålsringning med fader Misha. Denna sänds på SVT1 lördagen den 6 januari kl. 17.50 (vara fem minuter). Finns sedan på SVT-play.


Gudstjänstschema-se flikarna ovan!


 Skrivet till och om församlingen:

Kyrkoherdens kommunike 2016 
Vår kyrkoherde och biskopsvikarie visar vägen framåt.

Kyrkans folk
Maria Elisabeth Olsson reflekterar över kyrkans liv.

”Att riva en dröm!”
Daniel Öhrvall presenterar en församlingsvision

 Kallelse och ansvar
Ett brev till församlingen från våra ordförande

 

 

Fader Mishas* hälsningar till  församlingen vid de stora festerna:

Julhälsning 2016

Påskhälsning från vår kyrkoherde och biskopsvikarie 2016

Kyrkoherdens julbrev 2015

Påskhälsning 2015

————————

Information om arkimandrit Tikhons minne här!
*)Fader Misha Jaksic, är kyrkoherde för  församlingen
och biskopsvikare för Svenska ortodoxa vikariatet i stiftet