Nya gudstjänstprogram för Påsken och framåt

mars 31, 2012 in Aktuellt

Nu finns det nya gudstjänstprogram att ladda hem. Ni finner dem under gudstjänst under menyn ovan eller här:

Gudstjänstprogram för Stockholm

Gudstjänstprogram för Linköping och Örebro

Ni som är intresserade att delta i Heliga Annas påskfirande på Sankt Ignatios kan läsa mer här.

 

I mars

februari 29, 2012 in Aktuellt

Fira Bebådelsen. Fira Guds budbärares uppenbarelse för Jungfru Maria. Också hela naturen runt omkring dig uppenbarar i denna månad den glada nyheten om Guds verks underfulla mysterium. Det som under jord verkade ruttet och dött har spirat fram och grönskat, och det som ovan jord verkade förtorkat och dött har fått liv och börjat knoppa. Skåda in i din själ och lyssna efter om även den fått ta emot det glada budskapet. Har Guds ords säd – det som verkade så tillintetgjort av frestelsernas vindar och nedkylt av världens kyla – har det slagit ut i grönska?

Uppenbarligen har det slagit ut i grönska, om du, om än så litet, har bevarat tron och hoppet på din Gud och Skapare, om du inte fallit i förtvivlan. Omgärda nu och skydda din själs åker. I den här månaden förstärker bönderna stängslen runt sina åkrar, fruktodlingar och vingårdar. Gör så även du med din själ. Bed din skyddsängel att vara dig behjälplig i detta. Rättare sagt, hjälp du honom, så kommer han att göra allt i hans och din Herres namn.

Våren är tiden för den andra sådden. Liksom jordisk säd är mångahanda, så är även himmelsk säd mångahanda. Har du vid den första sådden sått trons och hoppets säd, så nu barmhärtighetens, godhetens och kärlekens säd. Det väsentliga är att du sår Guds säd i din själ. Tron och hoppet är såsom vintersådden. Står de emot vinterns frost och kyla, kommer du i glädje att så vårens säd i din andliga åker: andens frukt och blommor.

Gud sade till Josua, Nuns son: Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du i alla avseenden håller det som är skrivet i den och gör efter det. Ty då skall di a vägar vara lyckosamma, och du skall ha framgång. (Jos.1:8) Läs den Heliga Skrift och befrukta din själ med Guds ord. Upphör inte med detta tills varje litet hörn av din själ är sådd med Guds plantor.

Påskhälsning 2012

februari 29, 2012 in Aktuellt, fr Misha

För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa Ditt namn (Ps 142:8)

Ortodoxa Kyrkans dygncykel börjar i vesperns mörker. Därifrån, liksom fångad i en fängelsehålas mörker, från utanförskapets hopplöshet, söker sig Adam, människan, tillsammans med hela skapelsen, mot ljuset, mot sin förklaring, omdanelse, gudomliggörelse och uppståndelse. Människan söker sig från intet till vardandet, från det egna förgängliga jaget till vardandets beständiga Jag (2 Mos 3:14; Mark 14:62); till Honom, den levande Guden, som ständigt uppenbarar sitt eviga vardande: före begynnelsen, i nuet och efter slutet (Heb 3:18; Upp 22:13); till Befriaren som säger: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” (Joh 8:11)

I en predikan återgav en äldre biskop sitt möte med några livstidsdömda fångar. Hur kan man överhuvudtaget förmedla hopp och förlåtelse till människor som begått grova våldshandlingar mot sin nästa, som berövat andra människor deras liv, undrade biskopen? Ja, det största hindret fanns inom fångarna själva, inom deras själars egna fängelser av total uppgivenhet och oförsonligt självförakt. ”Det finns inget hopp för oss, min käre biskop”, sade en av fångarna uppgivet. ”Det kan inte finnas någon förlåtelse för oss!”, betonade han, medan medfångarna med nedslagna blickar instämmande skakade på huvudet. ”Hur kan Gud förlåta mig, som dödat andra människor, eller honom som utplånat en hel familj!? Skulle den Guden alls kunna kallas rättvis?”

Det stockade sig i biskopens hals, när han i predikan återgav sitt svar till den livstidsdömde och hans kollegor: ”Jag förstår att du dömer dig själv, mitt barn. I den domen börjar även vägen till din frälsning. Låt, dock, aldrig din förtvivlan och vanmakt stänga din själs dörr för Frälsaren, som vill gästa den. Tror du att det var en tillfällighet att Gud lät sin Son bli dödsdömd tillsammans med rövare; att spikas upp på ett kors i deras mitt? En döende rövare gavs möjlighet att med sin sista suck ångra sig och ta emot förlåtelsen av Guds Son, som höll på att dö intill honom, med honom och för honom: Herre Jesus, tänk på mig, när Du kommer med Ditt rike. (Luk 23:42) Och med sina sista ord gav Frälsaren honom, och alla oss, löftet om att vi för evigt ska få vara hos Honom: Sannerligen, redan i dag ska du vara med mig i paradiset (Luk 23:43); med sina sista andetag, innan Han genom sin livgivande död andades outgrundlig förlåtelse, oöverträffad kärlek, obegränsat liv över hela skapelsen. Ja, detta paradis och detta liv är även ditt, mitt barn. Precis som i dunklet över Golgata, börjar paradiset och livet här, i ditt hjärtas mörker, när det i bedrövelse och botfärdighet (Ps 51:19) öppnar sig för sin Helare och Upplysare.”

Liksom Kristi Uppståndelse och Livets seger över döden är årscykelns stora höjdpunkt, är liturgins eukaristi dygnscykelns (eller veckocykelns) Uppståndelse. Ut ur sin grav träder ständigt livets Upphovsman och Nyskapare, och ger sig själv som det eviga livets näring till alla oss dödliga; befriar ur dödens bojor alla oss, i våra egna tillkortakommanden fängslade, och låter oss befriade ständigt prisa Hans namn: ”Välsignad vare Han, som kommer i Herrens namn! Herren är Gud och Han gav oss ljus; Han har visat sig för oss.” (Ps 118:27-28)

Må vi på Uppståndelsens dag, men även i vår vardag, tillsammans ständigt motta Honom som är; Honom som låtit oss se ljuset och som för oss upplåtit evighetens portar – Jesus Kristus, vår sanne Herre, Gud och Frälsare! Hans är äran, tillsammans med Hans begynnelselöse Fader och allraheligaste, gode och livgivande Ande, nu och alltid och i evigheternas evigheter! Amen.

Fader Misha Jaksic