Välkommen att bekanta dig med sajten och med församlingens liv!

”Hel. Anna av Novgorods Ortodoxa Församling är en kanonisk, ortodox församling inom serbisk-ortodoxa stiftet av Britannien och Skandinavien, med ansvar för det svenskspråkiga arbetet i mellersta och norra Sverige.”
Bakom denna formella beskrivning finns en levande ortodox gemenskap med gudstjänstgemenskaper i Östergötland, Närke, Sörmland, Stockholm och Siljansbygden.
Och flera är på väg! Följ utvecklingen på denna sajt!

Kyrkoherdens kommunike juli 2016

Linköping den 1 juli 2016

Kära vänner i heliga Annas kyrkoförsamling/Svenska ortodoxa vikariatet, Så ortodox jag är, och så svensk jag är, drabbas mitt inre så här års, och i mötet med naturen klädd i sin präktigaste skrud, av de psalmer ur Svenska psalmboken, som i min barndom blev min första kontakt med kyrkans lovsång. De fagra blommors myckenhet (Sv.ps. 200:2); de lovprisande yra fåglarna (Sv.ps.201:2); Herrens ord som förbliver, även sedan allting vissnat, allting tystnat (Sv.ps.201:3) är strofer som på ett underbart vis verbaliserar den inre hänförelsen, stämmer den Gudslika själen till lovsång över den paradislika skapelsen, den som ger en antydan om Guds eviga vingård, där Gud mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera (Sv.ps.201:5).

I går, den sista dagen i juni, träffades vårt kyrkoråd, som bl.a. består av prästerskapet, församlingens kyrkosekreterare, kassör, samt några adjungerade funktioner, däribland fullmäktiges ordförande. Kyrkorådet har under året lyckats uppnå sin ambition att sammanträda med intervall av drygt en månad. Förutom att rådet diskuterar frågor som direkt rör vår kyrkogemenskaps liv och utveckling, finns även vår biskops mandat att inom vår rättsliga instans, kyrkodomstol (som omfattar prästerskapet och kyrkosekreteraren som föredragande), handlägga viktiga kyrkorättsliga frågor.

Nu när vi upplever att rådet börjar få en stabilitet och hitta sina viktiga rutiner, ser vi även vikten av att till våra distriktsförsamlingar skriva kortare kommunikéer om viktiga frågor som respektive möte behandlat. Detta vid sidan av de minnesanteckningar/beslutsprotokoll, som inte skickas ut, men som finns tillgängliga i kyrkoförsamlingens kansli.

Några ord om de viktigare frågorna som togs upp vid gårdagens möte:

Möjligheten till möte mellan distriktens verksamhetsansvariga
Distrikten behöver ha kontinuerliga kontakter och utbyten med varandra, inte bara i samband med fullmäktigemöten, som oftast har en lång och formell agenda. Ett förslag är återkommande träffar mellan distriktens verksamhetsledare, med syfte att utbyta erfarenheter, inspirera och låta sig inspireras, fortbilda, framtidsplanera. Under hösten kommer mer information från kyrkoförsamlingens ordförande.

Samarbete mellan svenskspråkiga ortodoxa församlingar/grupper
Till vår glädje har vår kyrkoförsamling blivit uppvaktad av representanter för tre svenskspråkiga ortodoxa församlingar, som efterfrågar ett närmare samarbete och samverkan och utbyte, bl.a. i fråga om översättningar, gudstjänsttexter, gudstjänster och aktiviteter. Ett möte skall hållas mellan representanterna och vår kyrkoförsamlings ordförande och undertecknad i Linköping 21 augusti.

Typikon
Typikon är de böcker, eller bok, som innehåller anvisningar om bl.a. om kyrkans ordning, kyrkorummets utseende, firandet av kyrkans gudstjänster, m.m. Dessa anvisningar och ordningar överensstämmer i grunden mellan de olika ortodoxa lokaltraditionerna, men kan skifta något, bl.a. mellan grekisk och slavisk ordning. Som svenskspråkig kyrkogemenskap är vi i avsaknad av en egen typikon, och har i vår snart halvsekellånga historia mest lutat oss åt en rysk-slavisk ordning, som, bl.a. genom Finska ortodoxa kyrkan, anammats av den svenskspråkiga ortodoxin. Vi håller nu på att sammanställa en skriven typikon, primärt för vår församlings bruk, och för en så stor samstämmighet som möjligt mellan våra olika distrikt, där, även där, smärre avvikelser från varandra kan uppfattas. T.ex. har Linköpingsdistriktet i, högre grad än andra distrikt, utgått ifrån en serbisk ordning, bl.a. när det gäller kyrkosång. Vi har valt att utgå från en engelskspråkig typikon, ursprungligen från Ryska utlandskyrkan i USA. I och mellan våra kyrkorådsmöten skall det bearbetas och anpassas efter våra förhållanden. Om cirka ett halvår tror vi oss ha någon slags prototyp.

Det stora ortodoxa kyrkomötet på Kreta
Undertecknad gav en historisk bakgrund och kommentar till det nyss avslutade kyrkomöte. Kyrkorådet ser positivt på att mötet blivit av, trots några sena avhopp från ett antal lokalkyrkor, och även uppskattande tongångar kunde uppfattas avseende de undertecknade slutdokumenten. Dock uttrycker undertecknad en tämligen skarp kritik – även uttalad genom vissa media som efterfrågat en kommentar – bl.a. mot bristen på transparens, den totala försummelsen av ta upp frågan om en återgång till enhet med de ortodoxa kyrkorna ur den orientaliska gemenskapen, samt en tydlig och genomgripande polarisering av kyrkans hävdvunna teologi mot det omkringliggande sekulärsamhället, inte minst i västerlandets demokratier, där värnandet av individens frihet att välja livsinriktning uppfattas gå stick i stäv med kyrkans idealbild.

Vikariatets externa kommunikation
Vi upplever inte att vår förmåga att kommunicera vårt vikariats värdegrund och verksamhet tillgodoser de behov som vår utveckling och utåtriktning efterfrågar. Olika kommuniceringsmedel och modeller diskuterades, och en hel del intressanta förslag framkom, bl.a. om bloggar, en nättidning med angelägen information, kontinuerliga artiklar och viktiga uttalanden. Vi arbetar vidare med frågan, och välkomnar goda förslag från alla kyrkoförsamlingens medlemmar och vänner.

Kära vänner, slutligen vill jag önska er en god och av Herren välsignad sommarvila, med familj, släkt och vänner, eller ensamma med en bok i hängmattan, i den av fågelsång vibrerande lunden, i semesterns storstadsvimmel eller vid havet och den majestätiska åsynen av solen som sänker sig bakom horisonten. Må allt det oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om (Sv.ps.199:2).

I Kristus er kyrkoherde
Misha Jaksic

Kyrkoherdens kommunike juli 2016


 Aktuellt

  • Sveriges Radios magasin med livsåskådningsperspektiv ”Människor och tro” intervjuar fader Misha om det nyligen hållna Stora ortodoxa kyrkomötet på Kreta. Programmet sändes i P1 den 8 juli kl. 15.04 och finns  att lyssna på via http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=416

 

Gudstjänstschema-se flikarna ovan!


PÅSKEN 2016

Påskhälsning från vår kyrkoherde och biskopsvikarie, fader Misha Jaksic

Kära vänner,
Efter en tid av beredelse närmar vi oss nu Uppståndelsens morgon, och med tankar tidigare uttryckta i tidningen Sändaren i samband med nya kalenderns Påsk, tillönskar jag er alla en välsignad Kristi Uppståndelses fest.

Hur tolkar du påskhändelserna och betydelsen av dem?
Gud, den evige och odödlige, väljer själv att gå in i människans största trauma, hennes dödlighet. Människan är, såsom skapad till Guds avbild, varken dödlig eller odödlig. I avbilden finns potentialen att nå målet, fulländningen, Gudslikeheten – en process som bortvändheten från Gud avbryter – och den tragiska konsekvensen av detta är döden. Genom att Jesus Kristus, Guds Son, tar på sig människonaturen, tar han även på sig den fallna och dödliga människonaturens alla aspekter, inklusive vår största problematik – döden. Existensens största paradox, och samtidigt den största av kärlekshandlingar sker: Den ende Odödlige ikläder sig dödligheten, för att de många dödliga, av nåd, skall ikläda sig odödligheten.

Varför måste Jesus dö? Och hade det kunnat ske på ett annorlunda sätt?
Jesus måste inte dö, och det är poängen. I måsten, i tvånget finns ingen kärlek. Han väljer döden av fri vilja, sprungen ur en obegränsad kärlek. Samtidigt gör Gud inte detta i människans ställe, utan tillsammans med människan. Han dör med oss i tid och rum, för att vi skall få leva med honom i evighet.

Att Jesus dör korsdöden ingick i Gud frälsningsplan, och har sin förebild redan i den första Påsken, i samband med Israels uttåg ur Egypten. Genom sin människoblivne Son väljer Gud att identifiera sig med den mänskliga existensens svåraste sidor, såsom fattigdom, flyktingskap och förföljelse. Konsekvent väljer han även den tidens grymmaste dödsstraff. I Getsemane delar Jesus människans största ångest, den inför en förväntad avrättning. På liknande vis kan vi människor, i vår ångest inför döden, identifiera oss med honom, som inte bara gick före, utan som alltid är med oss, även i det mest svåra. Samtidigt – åter en kärlekens paradox – har korset, detta grymma avrättningsredskap, blivit ett uppståndelsens segertecken. Finns det något annat mera innerligt och kärleksfullt sätt?

Vad är påskens viktigaste budskap?
Livets seger över döden; människans och hela skapelsens nyorientering mot sin egentliga existens. Kristi uppståndelse gör Guds rike närvarande på jorden, men den gör även jorden relaterad till himlen, bl.a. genom att en grav, livets slutdestination, omvandlas till det eviga livets källa. I samband med detta, naturligtvis, kärleken. Så här älskade är vi av Gud!

Fader Misha Jaksic
kyrkoherde och biskopsvikarie


På SVT-play kan man se gudstjänster från vår församling:

 

Vid kyrkfesten i Östra Rönnäs, Leksand 11-12/7
vigde biskop DOSITEJ fader diakonen
SERAFIM (David) SMENSGÅRD till präst i Heliga Anna av Novgorods
Ortodoxa församling.
Fader Serafim tjänar i Stockholm och Uppsala.

Biskopen välsignade också det ombyggda kapellet, som nu är
De heliga  apostlarna Petrus och Paulus kyrka.
Reportage från Apostlafesten i somras i Östra Rönnäs

Mera om detta på fliken ”Dalarna” ovan!

================


 Skrivet till och om församlingen:

Kyrkans folk
Maria Elisabeth Olsson reflekterar över kyrkans liv.

”Att riva en dröm!”
Daniel Öhrvall presenterar en församlingsvision

 Kallelse och ansvar
Ett brev till församlingen från våra ordförande


Kyrkoherdens julbrev 2015

 

Påskhälsning 2015
http://www.heligaanna.se/paskhalsning-fran-var-kyrkoherde-2015/ 

Information om arkimandrit Tikhons minne här!