Påskhälsning från vår kyrkoherde och biskopsvikarie 2016

PÅSKEN 2016

 

Kära vänner,
Efter en tid av beredelse närmar vi oss nu Uppståndelsens morgon, och med tankar tidigare uttryckta i tidningen Sändaren i samband med nya kalenderns Påsk, tillönskar jag er alla en välsignad Kristi Uppståndelses fest.

Hur tolkar du påskhändelserna och betydelsen av dem?
Gud, den evige och odödlige, väljer själv att gå in i människans största trauma, hennes dödlighet. Människan är, såsom skapad till Guds avbild, varken dödlig eller odödlig. I avbilden finns potentialen att nå målet, fulländningen, Gudslikeheten – en process som bortvändheten från Gud avbryter – och den tragiska konsekvensen av detta är döden. Genom att Jesus Kristus, Guds Son, tar på sig människonaturen, tar han även på sig den fallna och dödliga människonaturens alla aspekter, inklusive vår största problematik – döden. Existensens största paradox, och samtidigt den största av kärlekshandlingar sker: Den ende Odödlige ikläder sig dödligheten, för att de många dödliga, av nåd, skall ikläda sig odödligheten.

Varför måste Jesus dö? Och hade det kunnat ske på ett annorlunda sätt?
Jesus måste inte dö, och det är poängen. I måsten, i tvånget finns ingen kärlek. Han väljer döden av fri vilja, sprungen ur en obegränsad kärlek. Samtidigt gör Gud inte detta i människans ställe, utan tillsammans med människan. Han dör med oss i tid och rum, för att vi skall få leva med honom i evighet.

Att Jesus dör korsdöden ingick i Gud frälsningsplan, och har sin förebild redan i den första Påsken, i samband med Israels uttåg ur Egypten. Genom sin människoblivne Son väljer Gud att identifiera sig med den mänskliga existensens svåraste sidor, såsom fattigdom, flyktingskap och förföljelse. Konsekvent väljer han även den tidens grymmaste dödsstraff. I Getsemane delar Jesus människans största ångest, den inför en förväntad avrättning. På liknande vis kan vi människor, i vår ångest inför döden, identifiera oss med honom, som inte bara gick före, utan som alltid är med oss, även i det mest svåra. Samtidigt – åter en kärlekens paradox – har korset, detta grymma avrättningsredskap, blivit ett uppståndelsens segertecken. Finns det något annat mera innerligt och kärleksfullt sätt?

Vad är påskens viktigaste budskap?
Livets seger över döden; människans och hela skapelsens nyorientering mot sin egentliga existens. Kristi uppståndelse gör Guds rike närvarande på jorden, men den gör även jorden relaterad till himlen, bl.a. genom att en grav, livets slutdestination, omvandlas till det eviga livets källa. I samband med detta, naturligtvis, kärleken. Så här älskade är vi av Gud!

Fader Misha Jaksic
kyrkoherde och biskopsvikarie