Medan den västliga kristenheten generellt påbörjar ett nytt kyrkoår med 1:a advent, det vill säga fyra söndagar före Jul, följer den ortodoxa kristenheten den gamla judiska ordningen, enligt vilken det nya året (hebr. Rosh Hashana), infaller den 1 och 2 dagen i månaden Tishrei (i år, 2011, 29 och 30 september), då skörden hopsamlas och tacksägelse för den frambärs åt Gud (2 Mos 23:16). Det var vid den tiden på året som Herren Jesus i Nasarets synagoga läste ur profeten Jesaja och uppenbarade sanningen om sig själv som uppfyllelsen av lagen och profeterna. (Luk.4:16-22) Månaden Tishrei ,den judiska månkalenderns första månad, motsvaras närmast av september. Därför förlade fäderna vid det Första Ekumeniska kyrkomötet i Nicaea år 325 kyrkoårets början till 1 september (infaller 14 september om man följer gamla kalendern).

Inför det nya kyrkoåret publicerar vi här på vår hemsida översättningen av helige Biskop Nikolajs av Žiča och Ohrid  Arbetet efter månaderna – kyrkoåret igenom, tänkvärda, korta månatliga betraktelser. Dessa sätter människan i hela skapelsens sammanhang, där hon, endast inympad i sin Skapare kan näras av evighetens sav; där hon, påmind av årstidernas växlingar, skall utöva sin av Gud givna kallelse – att som Hans avbild i sig sammanfatta skapelsen och i förädlat skick frambära den, tillsammans med sig själv, till Gud. Liturgiskt uttrycker vi detta heliga värv genom frambärandet av bröd och vin, som, mottagna av den treenige Guden på Hans himmelska altare, på våra kyrkors altaren ges oss som Kristi vår Guds sanna kropp och blod, som ett evighetens tydligaste nedslag i en förgänglig och förvirrad skapelse – en Guds Rikes måltid, en gemensam och evig måltid med Herren och Hans heliga i alla tider.

Med detta, låt oss önska varandra ett gott nytt kyrkoår. Låt oss så ofta som möjligt samlas till de heligas gemenskap och måltid i den Gudomliga liturgin. Låt oss frambära oss själva, varandra och hela vårt liv åt Kristus, vår Gud, så att vi, och med oss hela skapelsen, redan nu får vara det vi en gång till fullo skall bli.

Er i Kristus tillgivne tjänare och kyrkoherde

f.Misha

Biskop Nikolajs av Žiča och Ohrid: I September

I denna månad samlas så de sista av jordens frukter. Jorden ger sådana frukter och så många frukter som Herren befaller. Därför står vi i tacksamhetsskuld till Herren. Du skall hålla skördehögtiden, när du skördar förstlingen av ditt arbete, av det du har sått på marken.

(2 Mos.23:16) Så befallde Herren i Gamla Testamentet genom sin tjänare Mose. Denna befallning uppmanar väsentligen människorna till tacksamhet gentemot sin Skapare.

Tacka Herren din Gud för alla jordens gåvor och frukter som är nödvändiga för kroppens tillväxt och bevarande. Men tacka Honom i en högre grad för de andliga gåvorna. Tacka särskilt för dessa tre: för att du enligt Hans vilja blivit född som människa; för att du är kristen; för att du är en ortodox kristen.

Du är inte född som djur, utan som människa; tacka Herren för detta. Du är inte född som ogudaktig, utan som kristen; tacka Herren tvåfaldigt för detta. Du är inte född som sekterist eller heretiker, utan som en ortodox kristen; tacka Herren trefaldigt för detta.

Må den här månaden mana ditt hjärta till en obegränsad tacksägelse till vår himmelske Fader som rikligt skänker oss allt vi behöver (1 Tim 6:17b) och som också skänker dig allt vad du behöver. Men ytterligare något: Ta lärdom av vinrankan, trädet med sina grenar och all annan växtlighet som i september smyckas av sina frukter, alla efter sin art. Må den vara dig en tydlig uppmaning att även du är skyldig att bära frukt åt Honom som förväntar sig frukt från var och en av sina skapelser. Från dig som människa förväntar Han sig andliga växter och frukter. Och andens frukter är: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Gal.5:22)

Glöm alltså inte, utan ihågkom ständigt dessa två ting under denna månad: tacksägelse och fruktbarhet. Betänk och frukta evangeliets ord: Var träd som inte bär god frukt hugges av och kastas i elden.