Snön har fallit och övertäckt allt. Hela naturen vilar under snön liksom den döde under en vit marmorskiva. Men under denna gravskiva verkar naturen i all sin kraft; säden samlar styrka för uppståndelsen så snart våren lyfter bort den vita skivan. Övertäck även du med en yttre likgiltighet och tystnad alla dina inre skatter, d.v.s. Guds ord som håller på att slå rot i dig och växer på djupet, innan tiden kommit för den att växa på höjden.

När det är kallt och obehagligt ute, vistas man helst inne, i ett stängt hus, nära den varma eldhärden. På samma sätt sluter sig en andlig människa inombords. Där känns det behagligast, varmast och tryggast. Världen är för en sådan människa obehaglig och kall. Hon ser den enbart i en färg. Allt tycks henne lika. Det under som hon funnit inom sig själv överträffar naturens alla under.

Av intresse för det som finns inom dig blir du likgiltig mot allt som finns omkring dig. Du blir lik din mor som burit dig under sitt hjärta. Medan du växte till inom henne, vakade hon över dig med alla sina tankar. Hela världen tycktes henne så trivial i jämförelse med dig, trots att hon ännu inte kunde se dig med sina ögon. Hon kände dig bara inom sig.

Något växer till även inom dig. Det är ur Guds ords säd som en ny människa formas i dig, Guds människa, den lille guden. Och liksom din mor kände sig inom dig och dig inom sig, så känner även du Gud inom dig och dig inom Gud. Mottag den heliga Kommunionen och föröka detta gudomliga under inom dig. Ge det bönens väldoft och upplys det med kärlek, så kommer det att ge dig nådens väldoft och upplysning i än högre grad.

Av Helige Nikolaj av Zica