“Med kroppen var Du i graven, med anden i dödsriket såsom Gud, tillika var du i himmelen med rövaren, och på Tronen med Fadern och Anden, o Kristus, Du som uppfyller allt, Du obegränsade.” /Ur den Gudomliga Liturgin

Kära vänner,

Detta är ord ur den Gudomliga liturgin, ord ni vanligen aldrig får höra. De bes stilla av präst/diakon, när han inför liturgins början beröker det heliga altarbordet – Kristi Grav; liksom när gåvorna av bröd och vin i det Stora intåget frambärs och läggs på altarbordet, som en bild av och delaktighet i Kristi begravning.

Dessa ord, som i sin fattigdom och skönhet försöker förmedla något av det outgrundliga mysteriet i den evige treenige Gudens möte med skapelsens förgänglighet, har en särskild aktualitet när vi varje år träder in detta mysteriums klimax: Kristi lidande och död, Hans och med Honom hela skapelsens uppståndelse, Livets triumf över döden.

Ja, orden får en enorm aktualitet, när vi på Stora fredagen står inför den smyckade Graven. Den Odödlige går i döden, men kan aldrig uppslukas av den. Den Obegränsade läggs i en grav, men kan aldrig behållas av den. Ty samtidigt får dödens upphovsman se den Odödlige krossa dödsrikets portar och uppresa de döda. Den himmelska skaran får se en omvänd rövare i botfärdighet och ödmjukhet motta himmelrikets frukter. Hela kosmos får se Gud-människan sitta på Tronen tillsammans med Fadern och Anden, den himmelska Tron som av evighet är Hans. Ja, på sjunde dagen fullbordas sabbatsvilan, när Han som skapade himmel och jord och allt vad dessa rymmer, vilande läggs i en grav, samtidigt som Han redan bereder den åttonde dagens nyskapelse och Himmelrikets inträde och transformering av allt förgängligt till dess framtid i det ankommande Gudsriket.

Likaså får sorgen och förtvivlan aldrig något grepp över den gravlagdes efterföljare. Uppståndelsen ljus kan inte utsläckas ens denna Kyrkans, Brudens, största sorgedag, när den åtrådde Brudgummen död läggs i graven. O, Liv, hur kan Du dö?, sjunger hon undrande i sin klagande segersång. Hur kan Du vila i graven? För att i nästa andetag triumferande konstatera: Dödens rike krossar du och uppreser de döda från dödsriket.* Ja, på den Stora Sabbaten smyckar Kyrkan, Bruden, sin gravlagde Brudgum, för att strax själv smyckas i strålglansen av den uppståndne Brudgummens oskapade ljus och ledas in i evighetens Brudgemak. I glädje sjunger hon: Solens ljus framstrålar efter natten, o Guds Ord; så uppstår även Du och framstrålar klart efter döden, såsom ur ett gemak.*

Låt oss glädja oss på denna största av bröllopsfester, då himmel och jord förmäler sig med varandra för evigt; då Adams och Evas skinnkläder av skam avtas, och våra förfäder påkläds oförgänglighetens bröllopskläder; då Himmelrikets festbord dukas till den eviga festen, där alla förlorade söner och döttrar återfår sitt förlorade arv, där Brudgummen ständigt förblir hos oss och bjuder oss till en evig gemenskap i uppfyllelsen av Hans löfte: ”Ni skall få äta och dricka vid mitt bord, i mitt Rike!” (Luk 22:30)

Kristus är uppstånden, kära systrar och bröder! Må Hans Uppståndelses ljus och glädje bära oss från död till liv!

Fader Misha Jaksic