I denna månad har alla träden tappat sina löv och sin yttre skönhet. Allt påminner mera om död än om liv. Dock lever trädet. Det har bara dragit tillbaka all sin kraft inom sig. Till det yttre är det dött, inom sig är det levande. Till det yttre är det maktlöst, inom sig är det kraftfullt. All dess under, all dess hemlighet och skönhet är dolt och inkapslat i dess inre. Vilken rik lärdom för dig och ditt liv!

Betänk den yttre skönhetens förgänglighet. Den är sannerligen förgänglig såsom skogens löv och ängens blomster. När du väl har sått Guds ords säd i din själ, så överge all yttre fåfänga. Gå in i dig själv, samla alla dina krafter och vila i varje Guds ord som fallit ner i dig.

Må Guds säd växa och åter växa i din själ, medan du betraktar, bevakar och vattnar den med bön, samt rensar den från all främmande och ogudaktig säd. Lär dig att all din kraft vilar i denna Guds säd, liksom all skönhet, allt liv och all mening med livet. Detta förutom är du såsom ditt träds fallna löv.

Liksom trädet i november inte sörjer sina fallna löv, skall heller inte du sörja den vissnade kroppsliga skönheten, ej heller den världsliga hedern, läckerheterna, den dyrbara klädseln – sörj inget världsligt. Var död för världen och levande för Gud. Och när du uppnått detta, kommer din själ att få frid och glädje; och du kommer att känna dig oerhört styrkt.

Av Helige Nikolaj av Zica